Hulya
Berivan
Mohammed

Kvinnojourer och deras utveckling

Kvinnojourer är organisationer som tar hand om kvinnor som blir misshandlade. De flesta kvinnojourer drivs av ideella organisationer, med hjälp av volontärer. Samhället betalar också ut stöd till kvinnojourerna i form av kommunala och statliga medel. Idag finns det drygt 160 kvinnojourer i Sverige.

Under 1960 talet började kvinnor att arbeta och var mindre ekonomiskt beroende av männen, de blev mer självständiga och började inse att det fanns olika klyftor i samhället. Då började kvinnorörelsen sättas igång på 1970 och attityden mot våld i relationer förändrades. Allt fler kvinnor deltog i rörelsen och deras främsta syfte var att hindra kvinnomisshandel.

Kvinnor som misshandlades rymde från hemmet med barnen och bodde oftast hos en bekant. Då kom iden om att etablera kvinnojourer för att de utsatta skulle ha någonstans att bo på och få hjälp.

Det kom en ny lagstiftning 1982 och man förbjöd våld mot kvinnor. Vem som helst kan göra anmälan, om man misstänker att en vän blir misshandlad kan man anmäla utan hennes tillstånd.

Eftersom kvinnan bor i skyddat boende så har hon också skyddad identitet, vilket medför svårigheter i livet. Kontakt med vänner och familj är omöjligt det första dagarna och det finns ingen möjlighet för dessa kvinnor att ha kredit, telefon och dyrare möbler kan de inte köpa till exempel.

Dessa kvinnor får inkomst på olika sätt, de kan vara sjukskrivna, få försörjningsstöd av socialen samt hjälp av försäkringskassan. Det finns en tidsbegränsning på hur länge de kan bo på kvinnojouren, max är det cirka 50 dagar. Under tiden letas det efter ett annat boende och dessa är alltid i andra kommuner.

Skyddade boenden har förstärkt skalskydd vilket betyder att det finns en trygghet på platsen de bor på, och jourer lägger även stor vikt på sekretess och anonymitet. De har en kontaktperson som hjälper till med till exempel att ta kontakt med myndigheter. Det är bara kvinnor som jobbar på jourerna.

Reflektion

Varför finns det så många kvinnojourer om det finns en lag som säger att våld i relationer är förbjudet? Vi tror att det beror på att psykiskt eller fysiskt misshandlade kvinnor får dålig självkänsla och tror att det mannen gör mot dem är rätt. “Jag har förtjänat det eftersom jag gjorde fel”. Kvinnan vågar inte ta tag i saken för att hon tror att det är hennes fel att hon blir misshandlad, eller också för att hon blir hotad och inte vågar göra någon anmälan. Om kvinnor vågar stå på sig så skulle även utsattheten minskas. Varför ska kvinnor “gömma” sig och inte männen? Det är väl ändå de som har begått brott och borde få sitt straff.

Källor:

Intervju med Eman från Kvinnojouren Somaya

curbosverige.se  Curbo skyddatboende

jamombud.se  Jämställdhetsombudsmannen

unizon.se  Unizon kvinno- och tjejjourer

nck.uu.se  Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala Universitet, forskning

ajvs.se Anna Johansson Visborgs stiftelse